Invigning av uteförråd!

Med pompa och ståt invigde vi idag vårt nya fina förråd. Miniorrådet hade förberett med nya leksaker och fina skyltar. Isfacklor tändes under folkets jubel och sedan var det dags att klippa bandet!

Som en vårpresent delade miniorrådet ut såpbubblor till alla. Nu är skolgården full av vackra bubblor som glittrar i solen. Barnen leker häst, går på styltor och njuter av att våren ÄNTLIGEN är här!

Äventyr i skogen med häxor och älvor.

Efter en tids projektarbete var det dags för vårt äventyr! Vi hade förberett oss väl och skulle nu ut och förgöra häxornas förgiftade vatten och rädda skogen och de förstenade älvorna. Med hjälp av ledtrådar och gott samarbete lyckades vi med vårt uppdrag! Härligt! Under vår vandring hann vi med att känna både spänning och glädje och vi var alla mycket glad efter vår häftiga upplevelse.

Ännu ett brev från Kerstin

Hej igen!

Gissa om jag är ute och går ofta med min hund! Detta är ju hur spännande som helst. Jag hoppas det har gått bra för ert förberedelsearbete i veckan.

Jag har både goda och dåliga nyheter till er. Den goda nyheten är att älvorna har kommit på ett motpulver till häxbrygden. Den dåliga nyheten är att häxorna vet om detta och vill nu stoppa älvorna. En älva har blivit förstelnad!

Jag bestämde med en älva att i början av nästa vecka kommer ni till skogen för att rädda älvorna och förgöra häxbrygden.

Älvorna kommer att hjälpa oss så gott de kan och visar detta i skogen genom att lägga ut en fjäder som ett hemligt tecken.

Lycka till, jag håller tummarna för er och älvorna! /Kerstin

Topas tränar samarbete

Idag har Topas varit i Gläntan för att träna samarbete i sina äventyrsgrupper. Detta för att vara vara väl förberedda inför uppdraget i skogen på måndag.

Innan vi startar samlas vi i en kraftring. Detta ger oss kraft och mod att genomföra uppdraget. Varje äventyrsgrupp övade och bestämde vad de ville säga i sin kraftring.

Här tränar en grupp på hur de ska ställa sig om de ser en kråka i skogen (hon spanar på barn och meddelar häxan om hon ser några). Barnen ställer sig snabbt i ett led med händerna på axlarna. Då tror kråkan att det är en orm och flyger vidare.

Kims lek gjorde vi för att träna minnet.



Om vi ser eller hör en häxa ställer vi oss rygg mot rygg i gruppen. Sedan ska vi spraya med en doftspray som älvorna har lovat att fixa till oss. Då luktar vi ingenting.

Det kom ett mail...

Hejsan!

Jag har varit i skogen i helgen för att få fram mer information till er. Jag smög mig fram mot häxornas boning. Jag såg och hörde inga häxor men när jag var på väg därifrån hittade jag en barkbit med några konstiga symboler på. Den tog jag med mig. Jag tog kort på den med min mobil för att kunna visa er. Så här såg den ut.

När jag nästan var ute ur skogen hörde jag ett snyftande ljud. Där på en liten grön stubbe satt en liten älva och grät. Jag frågade henne vad som hade hänt och då berättade hon hur orolig hon är för sig själv och sina älvkompisar i skogen. Häxorna vill få bort dem från skogen fort!

Då såg hon barkbiten som jag hade hittat. När hon såg symbolerna förstod hon vad det var hon hade sett häxorna träna på i skogen.

Hon förklarade att den första symbolen visar en spegel. Hon hade sett hur häxorna skapade imma på en spegel och ritade tre ringar i imman. Den andra symbolen visar noter, där skränade häxorna en vattensång. Den tredje symbolen är tecken för vatten, ånga och is. Detta mumlade de tyst för varandra och gjorde några rörelser till. Den fjärde symbolen trodde älvan var en bild på den magiska källan i skogen.

När hon hade berättat det kom det en kråka flygande. Då blev älvan rädd, tog barkbiten och gömde undan den och så ställde vi oss i ett led. Älvan förklarade att om man står i ett led med händerna på varandras axlar så tror kråkan att det är en orm han ser och flyger då vidare.

Älvan berättade också att häxorna har fler kumpaner i skogen. Spindlarna väver stora, stora nät som man måste ta sig förbi.

Jag berättade att jag hade träffat er och att ni har lovat att försöka hjälpa dem. Då blev hon jätteglad och lättad. Hon lovade att försöka göra en spray som gör er doftlösa för häxorna. Men då måste ni stå i ring med ryggarna mot varandra.

Nu har ni lite att arbeta med och träna på i veckan. Jag ska fortsätta lyssna efter mer information i skogen på mina promenader.

Jag återkommer i slutet av veckan.

Med vänlig hälsning

Kerstin

Miniorerna har fått ett uppdrag!

I fredags gick vi upp till Gläntan. Där träffade vi Kerstin, hennes lilla dotter och hunden Stubbe.

Hon berättade att hon inte hade kunnat sova ordentligt på hela natten. Det var nämligen så att hon i torsdags kväll hade varit uppe i skogen och gått med sin hund. Där fick hon se och höra något som skrämde henne rejält! Hon hade sett några gamla tanter med mörka kläder, svarta hattar och krokiga näsor.

Var det häxor? Hon blev naturligtvis jätterädd men gömde sig bakom en sten och lyssnade vad de pratade om. Så som hon förstod det höll häxorna på att förbereda en brygd. Brygden skulle de använda för att förstöra vattnet i skogen. På så sätt skulle det skrämma bort älvorna som också bor i skogen och då få skogen helt för sig själva. Det här var ju fruktansvärt. Både för älvorna men även för oss människor som också behöver vattnet. Något måste göras. Brygden måste förstöras och så som Kerstin hade förstått det när hon lyssnade på häxorna så är bara barn som kan klara det.
Kunde vi ta oss an uppdraget?
Självklart!!

Kerstin blev jätteglad att vi kunde hjälpa till. Hon lovade att hålla utkik under helgen och ta reda på mer vad vi behövde lära oss för att klara av uppdraget. Därefter mailar hon oss pedagoger så att vi kan hjälpa till att förbereda barnen under veckan som kommer. Det här ska vi klara av!

Våren som ångrade sig

I onsdags gick vita gruppen ut i naturen. Vi pratade om våren, lyssnade till fågelkvittret och sjöng om våren. Efter en liten stund hände något med vädret. Visst var det där en snöflinga...
Efter lunchrasten träffades vi inne för att arbeta vidare med våren. Men utanför förnstret var det då full snöstorm och ett vitt täcke omslöt skolgården!
Ett av barnen tittade uppgivet ut, ryckte på axlarna och sa: "Jag tror våren ångrade sig."

/Kicki